Det började med att Viktor bröt två fingrar i onsdags… Efter världens snabbaste läkarbesök – mindre än en halvtimme inkl röntgenbilder och gipsning – så var vi hemma med gipsad underarm och fingrar och handled i konstig vinkel (han säger att fingrarna inte får plats utan den känns som när man inte kan röra benen i bilen ungefär).
Malte hade svårt att andas i onsdags kväll och fick astma spray utskivet av doktorn i går.
I morse, lördag, gick jag på mitt bästa, roligaste Step-pass och det bara smällde till i min vad och nu känns det som någon har opererat in en tennisboll som inte får plats. Pratade med underbara Familjeläkarna som rådde mig att åka direkt till sjukhuset så att dom kunde titta med ultraljud så inget har gått av. PUH. Säger jag. Det gör skitont och jag blir så trött/ledsen/galen/arg för att det skulle hända och hoppas hoppas att det bara är en liten sträckning J (tvivlar tyvärr på det dock). Jag tar en taxi nu och åker och kollar.
Och vi som skulle haft en såååå mysig helg med Anders hemma och allt.
Väntar nu på att Anders ska komma från Maltes fotbollsmatch så han kan ta över här. Vera och Maja har varit jätteduktiga och fixat käk till barnen och hjälpt mig duscha/klä på mig och fixa min packning så jag har ngt att läsa och göra om jag ska sitta på Akuten och vänta.
Har min iPhone så jag kan rapportera direkt om jag får ha den på. Jag åker till det ”bästa” sjukhuset New York Presbytarian/Weill Cornell Medical Center aka ”Cornell” för om det måste opereras så ska man se till att vara där dom är ”bäst”. Galet att det är så olika och alla som man pratar med säger olika men de flesta verkar mest ense om att det är bäst att åka dit jag ska.
Undrar om dom serverar Raw Food?? Och jag som är så rädd för sprutor – JAG VILL INTE att det ska vara ngt annat än en sträckning.
Håll Tummarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar