kan inte sova...

Vaknade kl 04.15 och kunde inte sova mer... Det snurrar i huvudet hur vi ska lösa skolstart på onsdag på bästa sätt och hur det ska gå. Hur ska vi få dom att gå tillbaka dag 2 om dom nu tar sig igenom dag 1? Inser att det nog kommer att bli ett "hästjobb" de kommande veckorna. Hade så gärna velat tala med deras lärare lite innan och lärt känna dom men så funkar det inte här. De små får sina klasser/lärare idag under dagen och lärarna är upptagna hela dagen och har ingen möjlighet att träffa/prata med barn eller föräldrar. Hur ska det gå? Vänder å vrider på hur vi bäst ska lämna å hämta så att ingen får vänta, vilka som ska ha med sig telefon, om jag ska skicka en lapp med mellan M där det står "please call my mum on phone# ...." som han kan visa om det blir panik eftersom han faktiskt inte kan hantera en telefon diskret som sina äldre syskon. Det är i alla fall skönt att Cec är här på morgonen, att vi bor så nära och att jag är där på ett par minuter om det krisar och det är skönt att ingen på någon skola verkar tycka att det är något problem att de inte snackar ett ord engelska (i princip inte i alla fall).

Vi har haft det så lugnt och jag har inte riktigt tagit till mig och börjat oroa mig men nu kommer oron... - vare sig jag vill eller inte! Gissar att det bara är att genomlida och försöka lita till deras fantastiska förmåga att faktiskt klara sig och att fixa vänner var och när som helst OCH att vi/dom faktiskt har varandra här hemma, att luta sig mot OCH att det är ok att oroa sig en dag. Imorgon bitti är det bara att ta tag i det, det är väntan innan som är jobbig tycker jag.

Idag ska vi;

• träffa Elsa och Samuel i parken under Brooklyn Bridge, ska bli mysigt å kul
• duscha och tvätta allas hår + klippa alla naglar (har slarvat med sånt sista tiden)...
• plocka fram kläder till imorgon (var på Macys å kompletteringshandlade igår ((Labor Day Sale - extremt mycket folk)) så att alla kan ha kläder som passar ((har slarvat med sånt oxå den här sommren och vissa växer ju typ 12 cm om året nu)))
• planera lunchmatsäck för imorgon så att alla får något dom gillar
• köpa mat och annat till lunchmatsäck
• packa ryggsäckar/skolväskor
• ladda och aktivera telefoner
• försöka ha det lite lugnt å skönt... sista dagen på sommarlovet!

Känner ett positivt pirr i hela kroppen förutom alla oron - nu börjar äventyret! Ska bli så spännande, vid sidan av allt läskigt, att se hur det går, hur det funkar och faktiskt få förundras över sina barn som kommer att klara det här (det säger i alla fall alla som jag har prata med :)) och få ett extra språk, ett nytt liv och en massa nya kompisar vid sidan av det värsta bästa livet som vi faktiskt redan har.

Vad säger barnen? Alla är nog spända och tycker det är läskigt men ser oxå fram emot att faktiskt börja skolan - vi har ju väntat så länge nu!

Stora V "hatar" USA och vill bara åka hem eller spela World of Warcraft (men ingen "major" strejk/bojkott utan mest när man frågar honom). Känner nog lite press eftersom han är van att fixa allt och aldrig ha några stora problem med något. Han kommer nog att växa av det här äventyret men kanske få lite mer och bita i än vad han tror. Kan ganska mycket engelska och är inte blyg.

Lilla V är lite ledsen och orolig men lugn och balanserad - ganska trygg - vet att hon fixar det, tror jag. Läser på engelska och har bra koll, förstår och kan prata en hel del så hon klarar basbehoven utan några större problem men är lite försiktig. Alla i hennes årskurs är nya och alla känner inte varandra, tror det är skönt.

Stora M sätter all sin tillit till att det finns en flicka på skolan som faktiskt pratar svenska... hon är tuff under den "oroliga ytan" och vet att hon klarar sig.

De små M:en har inte vett att oroa sig utan livet rullar på som vanligt - det mesta ordnar sig ju faktiskt för dom....

Lilla M klarar sig var som helst - liten, kavat å älskvärd, kan linda vem som runt sitt finger - hon är PÅ med engelskan och säger "-I love you Mum" och "-vad heter ... på engelska?" hela tiden och vi läser på engelska för henne varje kväll.

Mellan M kommer nog att få det lite bökigt/tufft i början, han är ju inte så liten men kan faktiskt ingen engelska alls och har ínte varit/är inte speciellt intresserad av engelska även om vi försökt läsa, prata, berätta ... å andra sidan är han social och leksugen och om han bara får ett racket eller en boll i handen så klarar han sig.

Så, they are all set to go!

Tänk på oss imorgon bitti!