Jag har gjort något jag redan ångrar...

Jag köpte en trumma till barnen och stora V sitter just nu och letar beats på nätet - det finns hur mycket som helst så först spelar datorn sedan spelar V... Underbart och inte alls stressande. Måste se till att var mätt och belåten de kommande dagarna för att kunna behålla lugnet.


Vi (jag å mina 5 barn) var inne i den grymmaste lilla trumaffären Keur Djembe African Drum Shop å jammade med en helskön kille från Senegal i nästan 2 timmar häromdagen. Hela affären är full med olika handgjorda trummor, små tumpianon, skallror i olika färger å former, cow-bells (bara en sån sak...) får mig att tänka på den här cowbell-videon och småle lite!


Dagarna som gått - utan Anders - har varit bra. I tisdags var det registrering för alla M:en på skolan runt hörnet som faktiskt oxå ser ute som ett fängelse...

Alla var himla snälla och gulliga. Rektorn kvinna, liten, grå och väldigt ung för att vara rektor (är jag fördomsfull??). På onsdag kommer barnen att ha varsitt klassrumsnummer, kl 8.25 radar de upp sig på skolgården vid sitt klassrumsnummer och sedan säger vi bye-bye och hämtar dom kl 15.00... Lilla M får vi följa med upp i klassrummet och vi får sitta i ett rum i källaren under dagen om hon inte känner sig comfortable... Åh, det gör ont i mig redan nu. Men det är bara att bita ihop och försöka ge barnen lite "jävlar-i-mamma"... De kommer att fixa det, de är smarta, sociala men åh, lite jobbigt blir det allt. Vågar inte ens tänka på dag 2...

Hur som helst så är det skönt att de har en skola att gå till och på onsdag börjar det - med buller å bång! Och det finns ju faktiskt en lekställning och ett trädgårdsland på asfaltsskolgården så det är ju nästan som hemma :).

I onsdags var jag med lilla V på mattetest i sin nya skola, alla blivande 6th-graders gör det för att kunna delas upp i olika matteklasser. Hon tyckte provet var svårt och hon förstod inte allt men en del hade hon fattat så vi får väl se - kanske bra om hon hamnar i en lättare grupp så här i början, det kommer ju att vara mycket att sätta sig in i förstå innan hon är med i matchen över hela linjen. En sak i taget och allt löser sig.

Träffade lite andra flickmammor som jag talade med, alla var snälla och generösa med information och kontakter - känns jättebra. Några av dom som var där kände varandra och verkade ganska tajta men långt i från alla... så det blir bra för henne.

På eftermiddagen tog vi en långpromenad till Park Slope å hämtade lilla V:s batik-alster - en jättefin gardin å en T-shirt till stora M - SUPERfint. Hittade trumaffären på vägen och trummade, bestämde oss att köpa en trumma men han tog inte kort. Stannade till på Target (hell on Earth) på vägen hem och köpte ett täcke å lite annat smått å gott som vi behövde. Köpte middag på Subway och promenixade hem. Mina barn är så duktiga att gå och vi hade det så mysigt, kom hem 6 h senare - trötta men nöjda.

Idag har vi haft "da family" på lunch - "svenska B-Reel-fruar i New York" (kanske ska starta en klubb) - 3 tanter å 10 barn. Vi träffades i vår stora park och lekte en stund sedan gick vi hem till oss och käkade lunch. Känns lite speciellt att vara med dom, vi är "nära" även om vi inte känner varandra bra (ännu) och jag upplever dom som "stöd i livet" om det skulle vara något, vi har ju lite samma brödföda liksom... De är helt enkelt det närmaste familj vi har här!

Jag gillar både Anna å Sara mycket och kul att lära känna dom å deras barn och höra alla roliga reflektioner. Anna har varit i två år och bor i Tarrytown (norrut med tåg) och Sara har varit 1 år och bor här i Brooklyn (men en bit bort).

På eftermiddagen gick stora V och stora & lilla M för att köpa trumman å trummade hos vår nya kompis Ibrahima å hans gäng (en massa folk i butiken som bara trummade - helt omöjligt att tänka)...

Nu blir det middag på rester och sedan är det hopp-i-säng för barnen medan jag ska försöka jobba och komma i fatt - har bara augusti kvar!!!!