idag gör det ont igen...

Skolan för de stora barnen från ett annat håll ser kanske ut som ett postkontor mer än ett fängelse...


Nu är dom alla off and away - äntligen! Jag sitter hemma och gråter så jag hulkar men försökte behärska mig vid avlämningen (det gick sådär).

V:na promenerade iväg med Cec å pappan, glada i hågen och hade pratat glatt på vägen enligt utsago ... Pappan lämnade, Cec hängde kvar i en timme om det skulle bli panik på något sätt men hon har dragit vidare till Philly nu. TACK sötaste lilla vännen för att du har varit här, för min skull å för barnens.

De små åt frukost. Stora M var lite edgy redan vid uppvaknandet... Vi gick iväg, Anders tog lilla M och gick med henne. Stora M och Mellan M gick med mig till skolgården och ställde sig där det stog 4-507 och 3-406 målat på marken. Deras fröknar kom och jag trängde mig fram till dom och presenterade mig och barn och sa "we are from Sweden and he/she does not speak any English" men båda visste redan det och de verkade gulliga.
Miss U för Mellan M
Miss Monica och Miss Stephnie för STora M

Jag lämnade Mellan M och gick men den stora, duktiga flickan som verkligen bet ihop men som ändå var så ledsen och jag kunde inte heller riktigt hålla mig utan grät med henne. Många snälla kom fram pratade, presenterade sina barn och var förstående... Thank you säger jag till dom. OCH som tur var kom Stinas mamma fram å sa hej och visade flickorna för varandra så att hon i alla fall känner igen någon på rasten. Fick sedan lov att gå med Stora M till klassrummet men sedan var det stopp, hon gick in till sin plats (ganska ledsen men sammanbiten) och jag gick in på toaletten och grät lite mer rejält...

Sen gick jag ner till;
Miss Lauren och Miss Linda som Lilla M:s fröknar heter. Hon fick rita och fröknarna verkade trevliga å söta och där fick man vara med en stund. Lämnade efter ca 15 minuter och då var hon helt ok. Hämtar henne vid 12.

Utanför skolan var det PTA-föräldrar (PTA-Parents and Teachers Association), tror jag) som bjöd på kaka och hade en massa listor där man kunde signa upp för frivilligarbete men jag ska försöka hålla mig ifrån sånt ett tag så att allt blir bra för alla först. Pratade länge med Lisa som jag mailat med och som har en svensk man. ALLA är snälla och hjälpsamma och undrar om man är ny och om de kan hjälpa till med något...

Så nu är det bara att bita ihop och jobba vidare, undrar om det blir lättare eller inte imorgon bitti...