Han var helt på igår att gå till sin soccer-camp men när vi kom dit blev det lite jobbigt. Han stannade kvar och kämpar på. Är så imponerad men gråter inombords.
Bara fyra ungar kvar... Nu måste vi sätta fart så att de börjar vidga sina cirklar lite... Inser att det kommer att kosta blod, svett å tårar - mina alltså. Vet att det blir bra i slutändan men vet oxå att det är en bit att gå...
Så, måste upprätthålla positiv anda och kavla upp ärmarna helt enkelt. Go, go, go!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar