1 augusti 2009 - vi landade igår


Sitter uppe kl 03.12 och kollar när liten, mycket vaken 7-åring spelar DS...


Nu är vi i lånad lägenhet i Park Slope, mycket fint och iordninggjort med gott om plats - allt låg framme så det var bara att bädda och krypa ner. Hämtmat, pizza och italiensk pasta med MASSOR av tomatsåsoch stooooora köttbullar (allt är ju större här) + några avocados och frukt så att vi överlever till frukost (lite senare dock). Sedan stupade vi en efter en i säng, försökte vara uppe till sista man men det var omöjligt!



Flygresan igår gick mycket bra trots att den blev lite längre än väntat eftersom det var regn och storm på Newark så vi fick gå ner och tanka 30 min norr om NY. Barnen skötte sig galant, det var fullt upp och det var spännande med filmer, spel, mat, godis, leksaker etc så när vi fick veta om 3 timmars förlängning av flygresan så hade vi trumf i rockärmen - DS och PSP som inte använts på hela resan - så det löste de sista timmarna utan några som helst problem.



Våra barn är fantastiska på alla sätt ... och oslagbara på att roa sig! Det var förstås mycket väntan, i kön till immigration, till väskorna, till taxi - men inga stora problem. Vi kom igenom smidigt och lätt - vi hade ju oroat oss för mycket frågor, en hel del mandlar, frön och russin i bagaget. Vi fick lägga på ett kol och gå en liten omväg när en "jordbrukshund" (beagle i officiell väst) gick runt bland alla bagage och markerade på sådant som vällig, mjöl, kött etc. - inte så lätt att vara diskret och smyga förbi beaglen direkt (med 6 ljusa huvuden som låter hela tiden och 1 rosa huvud som delar ut order och ser till att alla är med - HELA tiden) med överlastade bagagekärror... men vi kom igenom!























Vi hjälptes alla 7 åt att förflytta "lägret" med de 14 enorma bagagen (à 23 kg +- 1 kg), de lite mindre handbagagen som var "maxade plus" och de obligatoriska 2 plastkassarna med allt det sista, mellan olika platser - de sjukt stora bagagekärrorna skulle vaktas, lastas, köras, åkas på, bromsas, köras rally med - alla ville vara med och fick man ingen bagagekärra så låg man på golvet och skrek eller slickade på olika saker för att retas (vissa av oss i alla fall). Den förbeställda taxin hade förstås åkt så vi fick klämma in oss och alla väskor i 3 vanliga taxibilar och åka in till NY i "fredagseftermiddagstrafiken" som, enligt min chaufför, inte var too bad. Vädret var varmt och otroligt fuktigt med värsta regnskurarna emellanåt. Men vilken känsla att åka in i New York, vidare över Brooklyn Bridge och veta att vi faktiskt ska bo här det närmaste året - känns otroligt kul, konstigt och pirrigt.


Alla var himla trötta men vi åkte till vårt nya, helt tomma hem, lämnade av alla väskor och kollade huset. Det är så fint, kommer nog att passa oss perfekt och ligger fantastiskt på en liten gatsnutt utan en massa bilar. Huset är skönt och inte så storslaget och fancy direkt utan mer hemtrevligt, jag gillar det - gott om plats, fint/skönt/öppet kök - vi kommer att få det bra där, det känner jag på mig. Vi börjar så smått diskutera vad som ska skaffas, vilket rum som ska användas till vad och det känns svårt att sätta sig in i hur det kommer att bli/vara om ett par veckor och man är otålig att verkligen få bo i sitt eget. Vi får försöka skaffa sängar och matbord så snart som möjligt, sedan kan vi nog faktiskt bo där... Många beslut att ta, jag hoppas vi kan ta det lite lugnt i början och hinna tänka lite oxå (vissa av oss har ju ofta ganska bråttom och har svårt att låta saker och ting lösa sig - men å andra sidan, var det inte för honom skulle det inte hända mycket:)).




























Stora M är beredd att flyga - hans flyggrannar kan vara helt lugna, han tänker inte ställa till problem ....









Mycket väntan blir det, på väskor, vid kärror och hela tiden måste man se till allt bagage... Perfekt att ha 5 st pålitliga väskvaktare med sig!























Vi är beredda att åka, på Arlanda, fredagen den 31 juli på morgonen.


Med vår glada busschaufför och 27-personersbussen, vi vill ju ha ordenligt med plats! Bara ett illamående på hela vägen - i en kräkspåse - perfekt!
























Vi lämnar underbara, underbara Skåne som vi kommer att sakna. Farmor och Farfar sitter här och pratar om oss nu. Vi tänker på dom och längtar tills vi ses igen.